10 apr. 2012

Bärnstens halsband...

Tänk ....

När jag var liten, så var vi i Falsterbo, med bara ben och fötter och gick vi på stranden, hela familjen och min kusin som bodde där.. Vi gick där och tuggade och tuggade på stenar, glasbitar och ibland BÄrnstensbitar och varje gång de kändes rätt mellan tänderna i munnen då blev man överlycklig och glad över att ha hittat sin egen lilla bärnstensbit...

Nu har man dem till sina hundar för att förhindra de vidriga fästingarna att sätta sig i våra älskade hundar....


Jag köpte varsitt, till både Sophia och Olivia..., men Sophias ramlade av någonstans i skogen efter bara fyra dagar och Olivias blir snart för litet, så det har Fiffi fått ärva..

Ja fästingmedel eller ej, det är frågan och vad för fästingmedel ska man ta i sånna fall??? Lady tål inte fästinghalsband, hon blir röd och torr på halsen...

De två blivande mammorna, får ej något kemikaliskt medel av mig och sen då lilla Fiffi, inte så stor ännu, så hon får börja med bärnstenshalsbandet, så får vi se hur mycket det hjälper mot krypen...

MEN BÄRNSTENSHALSBANDEN ÄR FINA och för mig, ger de massa barndoms minnen, från när havet och vågorna brusade, vinden susade, fåglarna flög och dök efter fiskar och krabbor och vi gick och plaskade i gnistrande solsken med fin härlig sand mellan tårna, när vi letade efter guldet i strandkanten....
Bus Fiffi

Jag bara leker lite...

Ludd, NÄe???

Puss lilla apan...

Här ser ni det fina bärnstenshalsbandet runt halsen..

1 kommentar:

  1. Winston of North Bend10 april 2012 kl. 22:12

    Det klär Dig, sötaste Fiffi! Snart är jag lika fin som Du. Tack snälla Jenna!! Skall bli spännande o se om det funkar. Inga kemikalier för mig, tack.

    SvaraRadera